Vi kan börja med bild från förra inlägget på magen och sedan en ny bild från nu.

Alltså, bild 1 är jag i v.25 och i bild 2 är jag i v.28, alltså nu.

Magen har vuxit super fort på dessa veckor som gått, men det kom mer som en smäll nu under sista veckan på tillväxten.

Nu känner jag dessutom dagligen hur bebis rör sig där inne.

Allmänt så mår jag fortfarande väldigt bra med självaste graviditeten. 

Dock har jag blivit väldigt deprimerad och jag ska i slutet av denna månad faktiskt träffa en läkare pga mitt mående.

Som många vet har jag under några år kämpat med en väldigt djup deppression och att jag under det senaste halvåret faktiskt mått väldigt bra och haft minimalt med ångest och sådär.

Dock under den senaste tiden har det varit lite små tjorvigt mellan mig och sambon. Men nu har det börjat bli mycket bättre mellan oss igen då vi suttit och pratat och verkligen lyssnat på varandra. Jag har i 2 månaders tid känt av väldigt mycket ångest, och oftast utan någon riktig bakrund till det utan det har som mer bara legat där och skavt. Men jag har även börjat tappa lusten och orken helt att göra något på dagarna, inget känns kul längre, inte ens de jag själ lyckats lära mig och ta fram under tiden som jag tidigare kämpat med att må dåligt. 

Jag klarade av mitt mående relativt bra fram tills förra helgen.

Det var då min mormor blev flyttad till Axlagården i Umeå pga sin lungcancer hon kämpat med i (vad kan det vara nu) ca. 2 år. Lungcancern hade spridits sig och låg i hjärnan och tryckte och hade sig. 

Jag hade inte träffat henne på ett bra tag för jag har inte klarat av att se min mormor vara så dålig. Men jag for och träffade henne på axlagården då dom sa att det var nog det sista tillfället som fanns innan hon blev värre och det blev jobbigare. Då jag var där låg hon bara och sov då hon nyligt fått en morfinspruta. 

I torsdags när jag vaknade fick jag dock veta att hon hade gått bort den morgonen vid 07.40. Det beskedet tog all min energi och även all min livslust. 

Det här är väldigt jobbigt för mig att skriva om för jag vill som inte inse att hon faktiskt är borta.. Jag saknar henne som fan, hon var lixom som en mamma för mig och jag älskade henne med hela mitt liv... nu blev det här väldigt jobbigt för mig. 

Som tur är så har jag min älskade sambo som finns för mig nu när det är väldigt jobbigt för mig. Dock är han i stan för tillfället för att kunna gå till sin skola då i princip alla tåg är inställda härifrån nordmaling till stan. Det är väldigt jobbigt men han måste ju som gå till skolan, men på fredag får jag träffa han igen för då kommer han hem❤ 

Men det här var nog allt för mig denna gång. Hoppas ni alla får en bra dag och en bra fortsatt vecka. Kram♡