En gång i tiden var det vi två ~Del 5~
-Sack! Jag vänder mig om och ser Gabriella springandes mot mig. Hon kastar sig omkring min hals.
- Gud, jag har saknat dig så mycket! Jag tittar på henne som ett frågetecken. Hon vänder sig plötsligt om och går fram till dig och säger något till dig som får dig arg. Du slår henne, skriker på henne. Sen slutar du helt plötsligt. Du ställer dig upp. Du ser mig, våra ögon möts. Sen ser jag dig fly. Du springer nog hem. Det är jag säker på. Jag följer efter dig hela vägen. Som tur ser du mig inte. Du springer in i ditt hus. Jag ser hur din lampa i ditt rum tänds. Jag inser till slut vad du gör.
-Vad ska jag göra? säger jag lågt till mig själv. Då inser jag. Du fick aldrig mitt brev. Brevet som skulle förklara allt. Det viktigaste. Jag tar det mod jag har och springer in i ditt hus. Upp för trapporna, in på ditt rum. Jag hittar dig inte.
-Sally! Jag vänder mig om och springer ut i hallen igen. Det ända ställe jag kan komma på att du skulle kunna vara på är badrummet. Jag springer dit. Smäller upp dörren. Jag ser din kropp. Du ligger i badkaret, blodig. Jag får panik och jag känner hur mina tårar börjar komma.
-SALLY!!!!! Jag springer fram till badkaret, lyfter upp dig. Går ned med dig till köket och lägger dig på köksbordet. Jag ser hur djupt du har gjort det. Jag försöker hitta något att stoppa blödningen med smatidigt som jag ringer efter en ambulans. När dom kommer har jag lyckats få blodflödet att lugna sig. Dom kommer in med den där sängen. När dom ser oss, båda fulla av blod, skyndar dom sig. Dom lyfter över din livlösa kropp på båren och vi åker in till sjukhuset.