Det första jag gör när jag kommer hem är att gå direkt till köket och göra mig en smörgås och ett glas oboy. Jag går upp till mitt sovrum och låser in mig där resten av den dagen. Klockan fem kommer mamma som vanligt hem och gör mat till mig, sen kommer hon upp till mitt rum med maten på en bricka. Jag låser upp dörren och tar emot brickan, men säger inget till henne. Hon går. Resten av kvällen sitter jag inne på mitt rum med mina hörlurar på och lyssnar på musik och tänker på hur mitt liv hade sett ut om pappa fortfarande levde. Då hade jag bott hemma hos honom. Men det går inte nu. Han dog för snart 2 år sedan, på min 13-årsdag. Det förstörde min födelsedag. Eller inte bara min dag. Utan även hela mitt liv. Jag älskade min pappa mer än någon annan. Han var den som jag såg upp till och litade på som mest. Han var mitt liv. Jag har alltid varit pappas flicka. Det vet alla. Men dom verkade inte förstå hur jag kände när min pappa dog. Alla sa bara till mig att dom visste hur jag kände, men det kunde dom inte alls ha gjort, dom ljög för att få mig på bättre humör. Men inget kunde få mig att bli bra igen. Inte för än Sack kom in i mitt liv, eller ja, började prata med mig. Vi pratar ju inte ofta med varandra.. Men det händer att vi skypar hela nätter. Han gör allt för att få mig vara glad. Han vet även vad dom gör mot mig och hur jag blir behandlad av dom. Han är en bra vän.. Han är min bästa vän faktiskt och min ända vän.. Men problemet med han är väl det att han betyder mer än vän för mig.. Jag har varit förälskad i honom i snart 2 år.. Och idag när han kom fram och pratade med mig, blev jag chockad. Jag har aldrig trott att en kille nånsin skulle kunna få känslor för en tjej som jag. Men jag måste ha haft fel.

-Jag älskar dig, jag.älskar. dig.. det var vad han sa..